V 12
Min målsättning var att börja skriva så fort jag blev gravid, men det har varit ganska överväldigande att ta in det här och våga tro på att det skulle gå vägen. Så, att passera V 12 var underbart!!
Jag har kronisk hypertoni. Det betyder att jag alltid har lite för högt blodtryck vilket jag i perioder medicinerar för. All form av stess, sömnbrist, dålig kost eller liknande höjer mitt tryck. Av någon anledning skjuter det extra i höjden av östrogen. Jag tål tex. inga former av P-piller. I princip kan man säga att jag inte riktigt tål att vara gravid heller ..... Min första graviditet var ofantligt jobbig och på många sätt dramatisk. Så att våga göra om det här har varit det största steg ut i ovisshet jag tagit. Jag känner mig jättemodig, jätterädd och jättelycklig på en gång.
Jag tillhör en högriskgrupp och blev direkt inskriven på SÖS Specialistmödravård. De har redan alla mina journaler från min förra graviditet. De informerade mig redan då om att kontakta dem direkt om jag skulle bli gravid igen. Jag har alltså ingen vanlig mödravård, utan besöker istället specialistmödravården regelbundet. Jag fick direkt Trombyl, förebyggande medicin som tydligen ska minska risken för blodproppar. Än så länge har ingen blodtrycksmedicin satts in men jag kommer att gå på regelbundna kontroller.
150/100 är gränsen som jag inte får passera ..... På de senaste kontrollerna, senast igår, låg trycket på 140/95. Det är väl egentligen inte så bra, men förväntat. Jag vet ju att det kommer gå över gränsen förr eller senare, men just nu är varje veckan utan betablockare en liten seger. Medicinen gör mig väldigt trött och svag. Jag orkade nästan ingenting förra gången och jag är rädd att inte orka nu heller. För min sons skull. Jag kan inte bara sova den här gången. Jag måste vara mamma också till min älskade lilla pojke. Men, jag ska inte ta ut någon olycka i förväg. Kanske blir det inte alls likadant den här gången?
Trots detta vill jag poängtera, att vi också är väldigt LYCKLIGA. Vi vill det här. Vi vågar det här. Vi ska klara det här. Utöver alla tråkiga läkarbesök har vi också hunnit göra ett tidigt ultraljud! En liten liten bebis, 6 cm lång, sprattlade som en glad fisk och gjorde mig så varm i själen!
/ Maria
Kommentarer
Trackback
