v16
Semester i Lund, spenderades under en filt med influensa.... inget vidare. Trycket är däremot under kontroll med medicin så på den fronten är läget ganska oförändrat. Inte lika trött längre annars, och kan äta allt så har inga andra symptom faktiskt. Nästa vecka ska vi på ultraljud.
v 15
Börjat jobba igen, men bara lite. Kändes jättebra för jag älskar mitt nya jobb! VI åker till Lund i slutet av veckan för semester hos släkten. Har blivit vansinnigt förkyld och det är svårt att veta vad som är förkylning och vad som är symptom - min läkare säger att nästäppa och astma kan vara en biverkning av medicinen, troligen är det det så i så fall får jag stå ut med det men ja, så är det ju för vissa gravida så det är väl bara att gilla läget.
På ett sätt så tråkigt att behöva se hur väldigt lika senario mina graviditerter tycks följa, medicinering, sjukskrivning och symptom följer exakt samma veckor än så länge. Samtidigt försöker jag fokusera på det positiva, läsa min gamla dagbok och minnas att ja, fram till vecka 25 fungerade det ju bra att jobba 50% och jag mådde (utöver trycker) bra ändå.... vi fokuserar på det så länge och tar en dag i taget!
LIlla magen växer och har blivit en liten kula som är så fin :) och större än förra gången helt väntat, så det går inte att dölja heller. OCh sitter jag helt stilla i soffan på kvällarna känner jag små små fötter picka där inne... och det värmer mitt lilla hjärta så <3
På ett sätt så tråkigt att behöva se hur väldigt lika senario mina graviditerter tycks följa, medicinering, sjukskrivning och symptom följer exakt samma veckor än så länge. Samtidigt försöker jag fokusera på det positiva, läsa min gamla dagbok och minnas att ja, fram till vecka 25 fungerade det ju bra att jobba 50% och jag mådde (utöver trycker) bra ändå.... vi fokuserar på det så länge och tar en dag i taget!
LIlla magen växer och har blivit en liten kula som är så fin :) och större än förra gången helt väntat, så det går inte att dölja heller. OCh sitter jag helt stilla i soffan på kvällarna känner jag små små fötter picka där inne... och det värmer mitt lilla hjärta så <3
V 14
Veckan började med att jag fick en akuttid hos min barnmorska, trycket var 160/100... så jag fick träffa en akutläkare och fick medicin insatt. Så, nu är det betablockare som gäller så får vi se hur yr/trött jag blir. Stannade hemma hela veckan och vilade. Blev både för orolig av trycket och sen dessutom väldigt förkyld och täpp i näsan/bihåorna. Det var nog ett klokt beslut. Det var bra för trycket däremot som gått ner igen till typ 140/90.
Får ett återbesök veckan efter hos läkaren som kontrollerar att trycket sjunkit, men också sjukskriver mig 50% vilket känns jätteskönt. Jag är så trött så jag vill verkligen kunna vila mycket, orka med min son, och inte jaga upp trycket igen.
Får ett återbesök veckan efter hos läkaren som kontrollerar att trycket sjunkit, men också sjukskriver mig 50% vilket känns jätteskönt. Jag är så trött så jag vill verkligen kunna vila mycket, orka med min son, och inte jaga upp trycket igen.
V 13
Den här veckan började trycket svänga. Det var ju väntat men ändå blev jag så besviken och ledsen. Det pendlar mellan 140/95 upp till 160/105 att jag redan är där. Just nu något bättre och jag ska ligga väldigt lågt idag och vila. Pratade med min barnmorska och får träffa dem imorgon för kontroll och troligen insättning av ny medicin.
Min son har ju fortfarande problem med maten och kräkningar. Tors-fre vart han jättedålig och det bidrog så klart till en massa oro och framför allt stress över att hela huset blev nedkräkt. Vi har tvättat som galningar hela helgen. Ja, det var nog inte så bra för trycket...
Det känns så tungt att tänka på hur länge det är kvar, mest för min sons skull. Jag hoppas verkligen kunna lägga den lilla energi jag har på honom. Än så länge går det bra, jag får sova när han är på dagis. Allt går, men just idag är jag så nedstämd. Känner mig så ensam i mina tankar, hur mycket jag än försöker prata med min sambo och med mina vänner, så känns det inte som om någon annan är exakt där jag är just nu och hur jag än försöker sätta ord på det kan jag inte riktigt få ordning på mina tankar och det känns inte som att någon kan förstå helt och hållet även om de försöker. Dålig dag, för mycket hormoner i kroppen :)
Läste precis i min dagbok från förra graviditeten och insåg att jag då redan var sjukskriven 50% i vecka 13 och åt blodtrycksmedicin. Mått bättre den här gången och hållt ett ganska jämnt tryck utan medicin, och kunnat fortsätta jobba på mitt nya jobb som jag älskar. Med medicin kommer det ju att stabilisera sig igen, några veckor till, jag får fokuera på det och samla så mycket positiv energi jag kan. Hoppas jag kan jobba ett tag till.
V 12
Min målsättning var att börja skriva så fort jag blev gravid, men det har varit ganska överväldigande att ta in det här och våga tro på att det skulle gå vägen. Så, att passera V 12 var underbart!!
Jag har kronisk hypertoni. Det betyder att jag alltid har lite för högt blodtryck vilket jag i perioder medicinerar för. All form av stess, sömnbrist, dålig kost eller liknande höjer mitt tryck. Av någon anledning skjuter det extra i höjden av östrogen. Jag tål tex. inga former av P-piller. I princip kan man säga att jag inte riktigt tål att vara gravid heller ..... Min första graviditet var ofantligt jobbig och på många sätt dramatisk. Så att våga göra om det här har varit det största steg ut i ovisshet jag tagit. Jag känner mig jättemodig, jätterädd och jättelycklig på en gång.
Jag tillhör en högriskgrupp och blev direkt inskriven på SÖS Specialistmödravård. De har redan alla mina journaler från min förra graviditet. De informerade mig redan då om att kontakta dem direkt om jag skulle bli gravid igen. Jag har alltså ingen vanlig mödravård, utan besöker istället specialistmödravården regelbundet. Jag fick direkt Trombyl, förebyggande medicin som tydligen ska minska risken för blodproppar. Än så länge har ingen blodtrycksmedicin satts in men jag kommer att gå på regelbundna kontroller.
150/100 är gränsen som jag inte får passera ..... På de senaste kontrollerna, senast igår, låg trycket på 140/95. Det är väl egentligen inte så bra, men förväntat. Jag vet ju att det kommer gå över gränsen förr eller senare, men just nu är varje veckan utan betablockare en liten seger. Medicinen gör mig väldigt trött och svag. Jag orkade nästan ingenting förra gången och jag är rädd att inte orka nu heller. För min sons skull. Jag kan inte bara sova den här gången. Jag måste vara mamma också till min älskade lilla pojke. Men, jag ska inte ta ut någon olycka i förväg. Kanske blir det inte alls likadant den här gången?
Trots detta vill jag poängtera, att vi också är väldigt LYCKLIGA. Vi vill det här. Vi vågar det här. Vi ska klara det här. Utöver alla tråkiga läkarbesök har vi också hunnit göra ett tidigt ultraljud! En liten liten bebis, 6 cm lång, sprattlade som en glad fisk och gjorde mig så varm i själen!
/ Maria
